mellanrummet

..då var mellanrummet snart fyllt. Nu börjar det stora äventyret istället. Och det följs smidigast här. Vi ses där!

Det hade väl helt enkelt gått lite för lätt. Förr eller senare måste man stöta på lite motgångar. Först och främst ville inte kinesen på konsulatet ge oss visum för så lång tid i Kina. Inget konstigt alls vad jag förstått. Vi fick tre månader och det är det normala. Ska inte vara några problem att förlänga det på plats. Det där räknas knappt som motgång längre. Jo vi kom ju på att vårt visum i Ryssland inte börjar förrens den 6e...alltså kunde vi glömma vårt flyg den 5e. Och också den väldigt trevliga rundvandringen i Moskva vi blivit lovade av vår sofflånare. Och för att komma till Moskva någolunda billigt och smidigt måste vi ta ett flyg som är framme ca 14.00. Tack och lov går inte tåget förrens 23. Det kan visserligen ändras men förmodligen inte så mycket. Men vi ska ta oss in till Moskva och hämta ut biljetten också. Nu har vår sofflånare, som inte längre är vår sofflånare, lovat att komma och möta oss och hjälpa oss genom den labyrint som kallas tunnelbanesystem. Så nu känns det ganska ok igen. Men ett tag var det riktigt ont i magen. Riktig vad-har-jag-gett-mig-in-på-period. Lite illa att den inföll  samtidigt som vårt besök i Partille. Men det värsta kom i bussen hem därifrån.
Jag och Lizuschka var alltså uppe och hälsade på Maria och Anna i deras nya hem, som de för övrigt delar med Frida. De hade det bra mycket mer inrett redan än vad vi någonsin hade i Oslo. Riktigt mysig liten lägenhet. Tyvärr blev det inte mycket bilder tagna. Och jag har en känsla av att Maria inte skulle gilla att jag la upp bilderna på henne när hon tonar håret. Inte bra att bli osams med henne så här innan jag åker. Så det får bli Anna när hon tänder ljus istället. Tror hon kan ta det.
På tisagkvällen var vi på bio; Arn-Riket vid vägens slut. Den var bra. Levde kanske inte riktigt upp till förväntningarna men bra. Sen måste det ju erkännas att jag störde mig ganska mycket på det här med norrmannen. Vist är det väl typiskt att det lilla komiska inslag som man måste ha med är i form av en lite rund, rödbrusig norrman. En så där lite dumsnäll filur som fäller de där roliga kommentarerna. Ungefär lika störande som det sätt de framställde Gimli i Sagan om Ringen. Lite samma grej. Eh...vart var jag.. Jo, vi var på bio och på fredagen, var en runda på Allum, köpcentrumet som för övrigt är Annas arbetsplats, på lördagen. Tittade även på Kung Fu Panda som även den var lite av en besvikelse, åt bullar och drack te och upptäckte att svarte petter kan vara väldigt beroendeframkallande. En trevlig liten tripp helt enkelt.  Nu är det ett tag tills vi ses igen... Men av erfarenhet vet jag att det kommer gå sjukt fort och sen kommer man inte märka att man varit ifrån varandra!

Nu ska jag sluta och snart försöka mig på det där med att sova. För en gångs ska jag väckas av mobilen. Imorgon ska hela familjen Hjelm, Andreas inräknad, på utflykt. Min pappas present. Och destinationen är Karlskrona, där pappa en gång i tiden gjorde lumpen....

..internet alltså. Vet inte vad det var för fel på det igår, men jag skyller på ledningarna. Det var ju åska och grejer. Men istället fick jag ju tillfälle att titta på pixar shortfilms med mamma och pappa! Tillräckligt korta för att de skulle behålla intresset och det var dessutom inte många som innehöll något tal alls, alltså ingen svårbegriplig engelska!
Ikväll bär det iaf av till Vetlanda för en sista utgång där. Det känns bra. Och det verkar som vi fått ihop en hel del folk. Så många som går att få ihop från gamla sm i dessa tider.
Och så har jag varit i Linköping i två dar. Hälsat på Elin och Andreas lite. Jag shoppade på apoteket igen (en av få affärer jag fortfarande tillåter mig att shoppa i) och de andra shoppade i lite roligare affärer. Så gick vi en sväng upp till gamla Linköping för att ta en fika med Andreas innan hans kräftskiva med företaget började. De hade just provat att dansa linedance innan han kom. Var nog därför han kom med cowboyhat (som han vunnit för att han varit duktigast berättade han stolt...) och ett strå i munnen. Sen gick vi tillbaka under mammas klagan. Och visst, det var en ganska bra bit att gå. Tillräckligt lång för att mammas ben knappt klarade ta sig ur sängen igår.
Själv var jag tvungen att pallra mig upp ur sängen vid halv nio igår för att åka med farmor till sävsjö igen. Denna gång till sjukgymnasten. Han misshandlade henne visst rätt rejält men hon gillade honom starkt, för han sa att hon gärna fick vara ute och rensa och hålla på i trädgården. Att han sa att hon var tvungen att göra vissa övingar varje morgon, middag, kväll och varje gång hon gjort något ansträngande, det uppfattade hon nog inte riktigt lika bra..
Sn följde jag med hem till farmor och farfar och fikade. Det kom nån släktforskare till farfar, och han hade verkligen kommit till rätt ställe. Min farfar kan namnet på alla människor som någonsin bott i Hultsjö-trakten och han vet precis hur alla är släkt med varandra. Det är faktikst helt sjukt! Och då började farmor diskutera sin barndom med mig och sen när jag kom hem och berättade det för pappa så satte han igång att prata. Det är så intressant att höra! Att så mycket förändrats sen bara en generation bakåt...
Nä, nu har jag nog inte mer ointressantra saker att komma med! Jo, just det, långskjortan är klar. Nästan iaf...ärmarna är uppkavlade av mer än en anledning... Men för att vara sytt efter ett mönster från 80-talet på en pojkskjorta i storlek 130 så är jag rätt nöjd ändå.

Jag kände att jag borde skriva nåt. Synd att jag inte har nåt att skriva om. Det enda som hänt mig de senaste dagarna som är något över det allra vanligaste är att jag varit hos optikern igen, suttit någon timme på vårdcentralen i sävsjö och väntat på min farmor, haft en sällskapsspelkväll och en filmkväll med Maria och Liza. Sen har jag faktiskt varit duktig och sprungit två gånger. Stötte ihop med en gammal klasskompis på spåret idag. Trevligt.
Igår mailade en gammal barndomskompis som ska till Norge nu. Ville ha tips. Jag kunde knappt sluta skriva. Och Liza har lagt upp en massa bilder på facebook. När man sitter så här och precis ätit upp det överblivna godiset från igår, vädret är blåsigt och allmänt grått och man inte har mer än så här att berätta efter en halv vecka, då längtar man ganska mycket tillbaka...

Men sådär tre veckor till är allt jag behöver stå ut med....

Idag kidnappade Liza mig vid halv tio på morgonen och tog mig med till Vrigstad marknad där jag köpte en hel servis för 100 kronor och lite marknadsgodis.

Sen har min skjorta blivit klar sånär som på knappar, knapphål och fållningen nertill och jag lagade något som skulle bli en quorngryta men så fanns det inget quorn att köpa i vår lilla affär.

Ikväll ringde jag till den halvan av mig som befinner sig i Israel och först var det jättekul, sen gjorde det mest ont...

Därefter tittade jag och pappa på större delen av "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och nu tar jag ett fotbad och ska strax kolla på the office - serie 1 avsnitt 6.

Man lär sig av sina misstag säger min mamma. Jag har tvivlat starkt på det många gånger. Särskilt vad det gäller att hålla reda på sina saker och se till att de inte hamnar på marken när de inte ska det... Eller som idag, när jag ägnat en stor del av dagen till mitt nya syprojekt. En långskjorta. Jag har ändå sytt en hel del, men att komma ihåg att klippa sömnsmån på vissa delar, sy ihop dem på rätt sätt och i rätt ordning verkar vara något som jag aldrig lär mig. Får väl trösta mig med att det är första skjortan jag syr....och att det är ett ganska invecklat plagg att sy. Är det något jag inser varje gång jag börjar ett nytt syprojekt så är det att mamma är ganska bra att ha ibland. Hon är snäll, mamm-Ann, när hon inte är för nyfiken.
Samtidigt som jag hittade tyget som fick mig att vilja sy en långskjorta (till skillnad från andra som först väljer vilket plagg de ska sy och sen hittar ett tyg så gör jag lite tvärtom) så hittade jag också världens snyggaste tröja. Vem vill inte ha en sån?

Och oj vad skönt det var att bli av med det!



Och förresten! NU kan jag rekommendera "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Den är syyyykt bra! Läs den! Du måste!

Kom förresten på att jag nog inte länkat till Ninas lilla bilddagbok över hennes Israel-resa.  Och har jag det skyller jag på min sjukdom - tankspriddhet. Inte för att det hänt så mycket där på ett tag (inte sen jag tittade i morse iaf) och om jag känner Nina rätt så kommer det inte hända jättemycket heller. Men när man minst anar det.... http://backtotheroots.bilddagboken.se

Idag fyller min pappa 61. Det är mycket. Men man är inte äldre än man gör sig. Alltså fyller min pappa inte mycket mer än 17 sådär. Jag kommer nog aldrig fylla mer än 12. Jag gjorde iallafall en tårta till pappan min. Det är ganska att göra tårtor. Eller garnera dem åtminstone. Synd att man inte får göra det oftare...

Igår var vi hos Rebecca, som så många gånger förr. Men detta var nog sista gången på ett ganska bra tag. Hon flyttar nu till Uppsala till sin skönsjungande lieslående Patrik. Men vi hade en kväll kvar. Så när resten av Sävsjö Kommun stod och skrek sig hesa till typ det här...
...åkte jag och Liza till Vetlanda och grillade lite med Becca, Emma, Sherri och Sanna.

Jag börjar mer och mer indentifiera mig med en av huvudpersonerna i min bok. Och hon är vampyr. Jag sover visserligen fortfarande på natten men jag är isolerad här inne hela dagarna i stort sett. Har blivit så smått ljusskygg. Foten kan inte vara i solen, det är ju faktiskt brännblåsor på den (som inte blivit mindre nä...)! Som jag delvis fått genom solsken. Och jag kunde haft vampyrtänder om jag inte bestämt mig för att tygla dem nån gång i 8:an. Och sådär helt lämpligt kom nu Antsy Pants "Vampire" på Juno-soundtracket.

Och där ringde min bror. Från yran. Det verkar vara trevligt...oväntat.

Men jag är helt säker på att jag fattade rätt beslut angående Östersund.
Jag, Liza och Martin var i Jönköping igår på liten miniutflykt som bestod av fika och att ta foto i fotoautomat. När vi kom hem till Liza igen var jag helt slut. Kändes som huvudet var en ballong som svävande en bit ovanför kroppen och inte riktigt hängde med i vad jag gjorde. En ballong är ju ganska tom också... Lite som i den där Damien Rice videon förresten! Fast jag håller i mitt eget huvud då...
Och att gå runt med lindad fot i den här värmen var inte att rekommendera. Drog slutsatsen att yran hade varit att ta vatten över huvudet.

Två att de foton vi tog igår sitter nu fastklistrat på varsin visumansökan. Ett till stora Ryssland och ett till lilla Mongoliet. De fyra ansökningarna ligger tillsammans med två pass i ett kuvert på väg till Iventus  i Stockholm. Nu är det bara att hoppas att de är  lite snabba så vi  hinner få iväg vår  ansökning till Kinesiska ambassaden också. Mycket att tänka på. Särskilt för mitt tillfälliga ballonghuvud. Men det känns skönt att det är gjort iallafall.

Nu ska jag ut och sätta mig i skuggan och läsa lite bok. Luft kan väl inte vara skadligt, inte ens för en vampyr. Sen ska jag göra av med lite av det vinbärsöverflöd vi har. En paj tänkte jag. Sen ska jag och mamma göra saft en dag också. Och det är lite skrämmande att det är jag som vill det. Att jag vill lära mig. Jag kommer bli en sån husmor! Aaaah!

Förresten! Är det någon som har något bra förslag på vad jag ska göra med all öl som inte kom iväg till yran...?

Nä, nåt storsjöyran blev det inte. Igår var en lång dag av velande. Satt och kollade resor i massor. Bestämde mig ändå vid 19-tiden att det inte var värt det. Förkylningen är mycket bättre men så är det ju den där foten. Den verkar ha bestämt sig för att den vill behålla vattenblåsorna. Vi är inte riktigt överens på den punkten. Hur som helst så vet jag inte om den hade fixat en festival. Och det känns som det är lite för långt att åka för att chansa. Så så är det. Men det är ok. Det går fler tåg som någon sa, och nästa går ända till kina. Bättre att jag vilar upp mig till det. Även om det gör ont att inte få se Markus och Annika. Jag har skickat dit lite spioner iaf, så jag får veta vad som händer där uppe.

Eftersom jag knappt kan gå ut (blåsorna trivs inte i värme och sol) så är jag ganska isolerad. Och jag fick duscha med en naturkompaniet-påse på foten. Så jag har mest suttit här i mammas och pappas säng. Fick min nic-dos på morgonen och sen rullade det på med supernanny. Så har jag druckit kaffe med mamma och duschat då. När jag kom tillbaka var det "hem till gården" och där går gränsen. Så då blev det det här istället.

Ja... Och vi har beställt resan med transibiriska nu. Den 6e bär det av! Men så är det ju det här med visum. Ryssarna är känsliga med det där. Mn nu har vi det mesta, behöver bara ett passfoto. Finns det nån fotoautomat nåntans i Vetlanda? Det är vid såna här tillfällen man önskar att man fortfarande bodde i Oslo.
Nu ser jag verkligen fram emot att komma härifrån. Kan väl ha nåt att göra med att jag nyss tvingats dissa en festival och istället ligger i en säng och snorar med ljudet av trav-snack från tv:n i bakgrunden....

Lovar, ska försöka rycka upp mig!

Det är synd om mig. Jättesynd. Jag har åkt på en riktig förkylning. Känner mig nästan lite febrig nu. Och jag har tagit två sprutor idag. Vaccinering. Hade tur som inte är sjukare än att jag fick ta dem. Sen har jag en massa konstiga utslag på foten. Innan var det bara röda prickar. Nu har det blivit vattenblåsor på alla röda prickarna. Jag vågar knappt titta på det. Ser för jävligt ut helt enkelt. Men vad hade jag väntat mig? Jag ska ju till storsjöyran. Det händer ju knappt aldrig att jag är helt frisk när jag ska iväg på något. Alltså, ytterligare synd om mig. Särskilt med tanke på att jag ska åka tåg helt ensam ända upp till östersund. Det är långt. Och jag är helt själv hemma och det är ingen som pysslar om mig... Det är så synd om mig!

Idag har jag, min mamma och farmor varit och handlat kläder år den sistnämnda. Det var inte lätt. Kraven är ganska många. Hon vill ha en t-shirt. Man hittar en sån åt henne. Då är det för korta ärmar. Man hittar en med längre ärmar, då är den vit, det gillar vi inte. Man hittar en annan, då sitter den för tajt. Ännu en, för kort. För urringad. För randig. För mycket grejer på... Listan kan göras ganska lång. Till slut hittade vi en, och en kofta dessutom. Men jag tror inte det är min farmor det är fel på. Det finns ju inte såna där tant-kläder nånstans! Någon borde öppna en tantklädeskedja. Jag föreslog Liza. Hon ville inte. Som farmorn sa på hemvägen: "Det finns ju bara kläder till ungdomar, och de går ju halvnakna iallafall så de behöver inte köpa nåt!" Jo, så kan man ju också se det...

Sen har jag solat. Bränt mig på rumpan precis vid troskanten, och det är ju så jobbigt! Men det är lätt att glömma att man inte har så mycket pigment när man är alltför inne i sin sonic. Eller bok för den delen. Har äntligen börjat i John Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in". Det var sannerligen på tiden. Och jag har redan fastnat. Men så har jag ju fått den rekomenderad av Nina och Markus Krunegård så vad kunde jag vänta mig? Jag tror jag måste komma lite längre än till sidan 79 innan jag rekomenderar den men det verkar lovande.

Sen har jag ätit stekt banan eftersom mina föräldrar lagt beslag, eller kött, på grillen. När de för tredje gången såg en person uppe på sävsjövägen som de inte kände igen och de började spekulera i vem det kunde vara (precis som de gjort med de andra) kände jag att jag, som satt med ryggen mot det hållet, kunde ge dem lite bättre sikt genom att gå därifrån. Jag kan tänka mig att de där två suttit på glasaltanen och spanat hela våren...

Sen ringe syster och meddelade att de kommer upp till Östersund på onsdag kväll. Jag på tisdag kväll. Ska jag sova hos min brors kompis kompis en natt då? Och så bor visst familjen Gustavsson lite utanför. Och hela släkten Gustavsson kommer upp. Och syster säger att jag får vara med på deras middagar och träffa alla och... Tält kanske inte vore så dumt? Jag får tänka över hela situsationen lite... Med tanke på hur mycket krångel det varit med det här och hur låga förväntingar jag nu har så kan det väl inte bli annat än bra? Eller?