Jag är en vampyr

Idag har jag, min mamma och farmor varit och handlat kläder år den sistnämnda. Det var inte lätt. Kraven är ganska många. Hon vill ha en t-shirt. Man hittar en sån åt henne. Då är det för korta ärmar. Man hittar en med längre ärmar, då är den vit, det gillar vi inte. Man hittar en annan, då sitter den för tajt. Ännu en, för kort. För urringad. För randig. För mycket grejer på... Listan kan göras ganska lång. Till slut hittade vi en, och en kofta dessutom. Men jag tror inte det är min farmor det är fel på. Det finns ju inte såna där tant-kläder nånstans! Någon borde öppna en tantklädeskedja. Jag föreslog Liza. Hon ville inte. Som farmorn sa på hemvägen: "Det finns ju bara kläder till ungdomar, och de går ju halvnakna iallafall så de behöver inte köpa nåt!" Jo, så kan man ju också se det...

Sen har jag solat. Bränt mig på rumpan precis vid troskanten, och det är ju så jobbigt! Men det är lätt att glömma att man inte har så mycket pigment när man är alltför inne i sin sonic. Eller bok för den delen. Har äntligen börjat i John Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in". Det var sannerligen på tiden. Och jag har redan fastnat. Men så har jag ju fått den rekomenderad av Nina och Markus Krunegård så vad kunde jag vänta mig? Jag tror jag måste komma lite längre än till sidan 79 innan jag rekomenderar den men det verkar lovande.

Sen har jag ätit stekt banan eftersom mina föräldrar lagt beslag, eller kött, på grillen. När de för tredje gången såg en person uppe på sävsjövägen som de inte kände igen och de började spekulera i vem det kunde vara (precis som de gjort med de andra) kände jag att jag, som satt med ryggen mot det hållet, kunde ge dem lite bättre sikt genom att gå därifrån. Jag kan tänka mig att de där två suttit på glasaltanen och spanat hela våren...

Sen ringe syster och meddelade att de kommer upp till Östersund på onsdag kväll. Jag på tisdag kväll. Ska jag sova hos min brors kompis kompis en natt då? Och så bor visst familjen Gustavsson lite utanför. Och hela släkten Gustavsson kommer upp. Och syster säger att jag får vara med på deras middagar och träffa alla och... Tält kanske inte vore så dumt? Jag får tänka över hela situsationen lite... Med tanke på hur mycket krångel det varit med det här och hur låga förväntingar jag nu har så kan det väl inte bli annat än bra? Eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0