Det verkar funka igen...
..internet alltså. Vet inte vad det var för fel på det igår, men jag skyller på ledningarna. Det var ju åska och grejer. Men istället fick jag ju tillfälle att titta på pixar shortfilms med mamma och pappa! Tillräckligt korta för att de skulle behålla intresset och det var dessutom inte många som innehöll något tal alls, alltså ingen svårbegriplig engelska!
Ikväll bär det iaf av till Vetlanda för en sista utgång där. Det känns bra. Och det verkar som vi fått ihop en hel del folk. Så många som går att få ihop från gamla sm i dessa tider.
Och så har jag varit i Linköping i två dar. Hälsat på Elin och Andreas lite. Jag shoppade på apoteket igen (en av få affärer jag fortfarande tillåter mig att shoppa i) och de andra shoppade i lite roligare affärer. Så gick vi en sväng upp till gamla
Linköping för att ta en fika med Andreas innan hans kräftskiva med företaget började. De hade just provat att dansa linedance innan han kom. Var nog därför han kom med cowboyhat (som han vunnit för att han varit duktigast berättade han stolt...) och ett strå i munnen. Sen gick vi tillbaka under mammas klagan. Och visst, det var en ganska bra bit att gå. Tillräckligt lång för att mammas ben knappt klarade ta sig ur sängen igår.
Själv var jag tvungen att pallra mig upp ur sängen vid halv nio igår för att åka med farmor till sävsjö igen. Denna gång till sjukgymnasten. Han misshandlade henne visst rätt rejält men hon gillade honom starkt, för han sa att hon gärna fick vara ute och rensa och hålla på i trädgården. Att han sa att hon var tvungen att göra vissa övingar varje morgon, middag, kväll och varje gång hon gjort något ansträngande, det uppfattade hon nog inte riktigt lika bra..
Sn följde jag med hem till farmor och farfar och fikade. Det kom nån släktforskare till farfar, och han hade verkligen kommit till rätt ställe. Min farfar kan namnet på alla människor som någonsin bott i Hultsjö-trakten och han vet precis hur alla är släkt med varandra. Det är faktikst helt sjukt! Och då började farmor diskutera sin barndom med mig och sen när jag kom hem och berättade det för pappa så satte han igång att prata. Det är så intressant att höra! Att så mycket förändrats sen bara en generation bakåt...
Nä, nu har jag nog inte mer ointressantra saker att komma med! Jo, just det, långskjortan är klar. Nästan iaf...ärmarna är uppkavlade av mer än en anledning... Men för att vara sytt efter ett mönster från 80-talet på en pojkskjorta i storlek 130 så är jag rätt nöjd ändå.
Ikväll bär det iaf av till Vetlanda för en sista utgång där. Det känns bra. Och det verkar som vi fått ihop en hel del folk. Så många som går att få ihop från gamla sm i dessa tider.
Och så har jag varit i Linköping i två dar. Hälsat på Elin och Andreas lite. Jag shoppade på apoteket igen (en av få affärer jag fortfarande tillåter mig att shoppa i) och de andra shoppade i lite roligare affärer. Så gick vi en sväng upp till gamla
Linköping för att ta en fika med Andreas innan hans kräftskiva med företaget började. De hade just provat att dansa linedance innan han kom. Var nog därför han kom med cowboyhat (som han vunnit för att han varit duktigast berättade han stolt...) och ett strå i munnen. Sen gick vi tillbaka under mammas klagan. Och visst, det var en ganska bra bit att gå. Tillräckligt lång för att mammas ben knappt klarade ta sig ur sängen igår.Själv var jag tvungen att pallra mig upp ur sängen vid halv nio igår för att åka med farmor till sävsjö igen. Denna gång till sjukgymnasten. Han misshandlade henne visst rätt rejält men hon gillade honom starkt, för han sa att hon gärna fick vara ute och rensa och hålla på i trädgården. Att han sa att hon var tvungen att göra vissa övingar varje morgon, middag, kväll och varje gång hon gjort något ansträngande, det uppfattade hon nog inte riktigt lika bra..
Sn följde jag med hem till farmor och farfar och fikade. Det kom nån släktforskare till farfar, och han hade verkligen kommit till rätt ställe. Min farfar kan namnet på alla människor som någonsin bott i Hultsjö-trakten och han vet precis hur alla är släkt med varandra. Det är faktikst helt sjukt! Och då började farmor diskutera sin barndom med mig och sen när jag kom hem och berättade det för pappa så satte han igång att prata. Det är så intressant att höra! Att så mycket förändrats sen bara en generation bakåt...
Nä, nu har jag nog inte mer ointressantra saker att komma med! Jo, just det, långskjortan är klar. Nästan iaf...ärmarna är uppkavlade av mer än en anledning... Men för att vara sytt efter ett mönster från 80-talet på en pojkskjorta i storlek 130 så är jag rätt nöjd ändå.
Kommentarer
Trackback
