I slutet av en vad-har-jag-gett-mig-in-på-period

Det hade väl helt enkelt gått lite för lätt. Förr eller senare måste man stöta på lite motgångar. Först och främst ville inte kinesen på konsulatet ge oss visum för så lång tid i Kina. Inget konstigt alls vad jag förstått. Vi fick tre månader och det är det normala. Ska inte vara några problem att förlänga det på plats. Det där räknas knappt som motgång längre. Jo vi kom ju på att vårt visum i Ryssland inte börjar förrens den 6e...alltså kunde vi glömma vårt flyg den 5e. Och också den väldigt trevliga rundvandringen i Moskva vi blivit lovade av vår sofflånare. Och för att komma till Moskva någolunda billigt och smidigt måste vi ta ett flyg som är framme ca 14.00. Tack och lov går inte tåget förrens 23. Det kan visserligen ändras men förmodligen inte så mycket. Men vi ska ta oss in till Moskva och hämta ut biljetten också. Nu har vår sofflånare, som inte längre är vår sofflånare, lovat att komma och möta oss och hjälpa oss genom den labyrint som kallas tunnelbanesystem. Så nu känns det ganska ok igen. Men ett tag var det riktigt ont i magen. Riktig vad-har-jag-gett-mig-in-på-period. Lite illa att den inföll  samtidigt som vårt besök i Partille. Men det värsta kom i bussen hem därifrån.
Jag och Lizuschka var alltså uppe och hälsade på Maria och Anna i deras nya hem, som de för övrigt delar med Frida. De hade det bra mycket mer inrett redan än vad vi någonsin hade i Oslo. Riktigt mysig liten lägenhet. Tyvärr blev det inte mycket bilder tagna. Och jag har en känsla av att Maria inte skulle gilla att jag la upp bilderna på henne när hon tonar håret. Inte bra att bli osams med henne så här innan jag åker. Så det får bli Anna när hon tänder ljus istället. Tror hon kan ta det.
På tisagkvällen var vi på bio; Arn-Riket vid vägens slut. Den var bra. Levde kanske inte riktigt upp till förväntningarna men bra. Sen måste det ju erkännas att jag störde mig ganska mycket på det här med norrmannen. Vist är det väl typiskt att det lilla komiska inslag som man måste ha med är i form av en lite rund, rödbrusig norrman. En så där lite dumsnäll filur som fäller de där roliga kommentarerna. Ungefär lika störande som det sätt de framställde Gimli i Sagan om Ringen. Lite samma grej. Eh...vart var jag.. Jo, vi var på bio och på fredagen, var en runda på Allum, köpcentrumet som för övrigt är Annas arbetsplats, på lördagen. Tittade även på Kung Fu Panda som även den var lite av en besvikelse, åt bullar och drack te och upptäckte att svarte petter kan vara väldigt beroendeframkallande. En trevlig liten tripp helt enkelt.  Nu är det ett tag tills vi ses igen... Men av erfarenhet vet jag att det kommer gå sjukt fort och sen kommer man inte märka att man varit ifrån varandra!

Nu ska jag sluta och snart försöka mig på det där med att sova. För en gångs ska jag väckas av mobilen. Imorgon ska hela familjen Hjelm, Andreas inräknad, på utflykt. Min pappas present. Och destinationen är Karlskrona, där pappa en gång i tiden gjorde lumpen....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0