småstadstankar

Nina säger att jag är ganska bra på att bara sitta och stirra på skärmen ibland utan jobb!? Om en timme kommer Nina och Liza hit och då är det dax för den vanliga runtringningen och lite cv-skrivande och penga-överförande och annat trevligt. Om två timmar kommer Maria och Martin också. Trevligt värre.
Vi ska ju fixa en ny blogg sen också. Så jag återkommer väl med adressen till den senare.
Nu välte visst katten ut blomvasen igen. Jag kan förstå varför Klas hade ställt blommorna på golvet när vi kom dit. Men nu ska jag och MammAnn börja packa! Hörs senare...en allra sista blogg...

Fan!! Elin har mitt linne!! Kunde jag väl räknat ut.... Blir hon som får skicka mig paket till hennes födelsedag!

Nog tur att den här bloggen ska vila lite...besöksantalet sjunker sakta men stadigt....iaf om man ser till de senaste tre dagarna. Sen kan man ju undra vad det är för dator min bror lurat på mig eftersom den hängt sig två gånger... Kanske fullt normalt med tanke på den behandling den fått idag. Skit samma, det ska nog ordna sig! Jag skriver ju på den nu trots allt.
Satte igång med packning för en liten stund sen men gav upp när jag inte hittade mitt svarta linne. Jag åker absolut inte utan det så det är väl bara att sätta igång och leta sen igen....suck... Men jag vet att jag inte är den enda som har problem med packningen. Liza ringde innan och var så smått upprörd över att allt inte fick plats. Jag bävar inför det ögonblick då jag själv står där med ryggsäcken full och lika mycket utanför. Det ögonblicket kommer infinna sig, det är jag helt på det klara med!
Jag är så fruktansvärt uttråkad!! Inte ens roligt att leka med katten längre.
Och det här var ett fruktansvärt tråkigt inlägg. Jag orde sluta göra såna. Bättre lycka nästa gång kanske. Imorgn alltså. Vilket är min sista chans. Måste skärpa till mig då för man kan ju inte avsluta en blogg så här!!
Får helt enkelt skylla på att det på alla sätt och vis varit en väldigt grå dag idag.Jag har till och med  grå tröja! Hur ofta händer det!?

Som svar på det som två av mina trogna läsare undrar över: JA!! Klart vi ska ses på måndag! När skulle vi annars göra det!? Men inget jäkla gråtande Maria!! Det är absolut strängt förbjudet!
Menar du förresten att du blev kickad från vollyboll-laget på en folkhögskola med blivande konstnärer och missionärer?! Det är riktigt illa....

Jäklar! Biljetten är bokad! Vi drar på tisdag! Och vi har dessutom fått tag i två sängar och en soffa någonstans i Oslo för åtminstone den första och förhoppningsvis nån natt till hos någon som heter Erik och två av hans kompisar. Och vi ska träffa en av Lizas okända sysslingar som är positivitet själv. Det börjar nysta upp sig så smått. Det här ska gå bra!!

Träffade Kakan idag för ännu ett "på återseende". Ingen som vet när det sker. Kan vara säkra på att vi inte kommer se varandra på ett halvår iallafall. Så konstigt... Hur länge har jag varit borta från Stockaryd som längst? Två veckor? Hur har jag stått ut?! Ska bli mer än skönt att dra nu.
Men jag har en känsla av att jag inte kommer få plats med vinterkappan och sånt där, så vi kanske tittar hem nån gång... Även om det inte är så mycket att titta hem till. Ingen lär ju vara hemma! Kanske inte snällt att benämna familjen som ingen.... men det lär helt klart vara färre av min bekanskapskrets hemma då. Gud vad fint uttryckt.

Eftersom jag på senaste fått en extrem skrivarlust tänkte jag att jag kunde hjälpa vår kära gamla lärare att skriva några ord om sm. Men hur lätt är det!? Hur ska man kunna sammanfatta det med bara några meningar?! Mitt förslag är att skicka Petters bildspel! Kanske med undantag för det där på slutet... Kanske har mer inspiration någon annan dag. Man blir trött av att storhandla på Ö&B. Särskilt när man måste köpa så tråkiga grejer som mat. Idag körde jag på en väg jag aldrig någonsin kört innan. I Vrigstad. Så visst kan man vara med om nya spännande skaer här hemma också....

Dagen började kanske inte toppen... Fick en dödsannons serverad till frukost. Det känns bara allmänt konstigt med en dödsannons som det står 1988 i. Det ska liksom inte kunna va så.
Men sen kom Marit till min räddning (har visst varit dålig på att byta skivor sen igår....)

'Cause this is the year, this is
The year it all will happen
It's finally here, I have been waiting
all my life
So put on your coat, it's
Time to go, it's time
For take-off
I think I can say without a doubt
This year is mine

Jag lever fortfarande! Det är faktiskt dax att göra nåt av sitt liv. Spelar inte så stor roll hur allt blir känner jag, bara det blir något annat än det här! Så trött på det nu. Och regnmolnen över våra små möten börjar faktiskt försvinna så smått. Inte strålande solsken precis men det regnar iallafall inte! Vi drar väl på tisdag nu. Sover på diverse soffor och söker jobb hela dagarna och går på lägenhetsvisningar hela kvällarna.... Ungefär så ser vår plan ut.

Men nu måste jag åka ner till min farmor för att ta kort på hennes lilja och sen måste jag tanka bilen och åka tillbaka hit en runda efetrsom min mamma begärt att jag ska vara hemma en stund under hennes rast och sen vidare mot vrigge och landsbro!
Jag börjar faktiskt bli riktigt taggad för att jobba idag!

Just nu är allt lite smådeppigt. Inte ens Marit Bergman kan få mig på ett strålande humör. Men det hade kanske varit ännu sämre utan henne. Svårt att säga. Jag kommer inte stänga av och kolla.
Gissa vad Emelie, Nina och Liza ska göra idag?
Jag vill bara att något ska leda nånvart nån gång! Känns som vi springer rakt in i återvändsgränder hela tiden! Och vad mig beträffar så känns det som jag dessutom inte har vett att stanna när jag kommer till den där återvändsgränden utan springer rätt in i betongväggen där framme! Vilket skulle förklara den är jobbiga huvudvärken som jag fått som följeslagare det senaste.

Och igår var vi på bio, jag, Nina-Pina och Kakan. Och då kunde de inte ens visa en bra film för att glädja mig lite. Nänä, där fick jag sitta och irritera mig igonom i stort sett hela filmen. Håll er borta från biosalongen när de visar ciao bella.

Sen har jag väl i stort sett bestämt mig för att dissa nyköping i helgen. Varför slänga ut pengar på det nu mitt i alltihopa. Även om jag sannerligen skulle behöva komma iväg härifrån, om så bara för en helg.... Är så trött på allt här nu. Vill bara bort, bort, bort!!

Va? Jag? Bitter?

Det finns en liten liten risk att jag kommer vara med på tv i programmet "första andra tredje" som kommer gå i tv4  nån gång framöver. Och det är inget jag är stolt över. Men jag ska förklara mig.
Vi var ute och åkte lite i Jönköping med omnejd idag med min farmor. Min bror är ganska intresserad av gamla saker och min mamma av Ernst. Så vi åkte ut till Huskvarna folkets park. Väl där råkar det bli så att Ernst ställer sig precis framför mig och Klas (och vänder sig om och frågar om det är okej att han står där och om vi ser. Som om han brydde sig, den skenhelige jäklen!) och det är inte en jättebra plats om man inte vill bli filmad. Men vi får väl se helt enkelt. Det kommer snart komma reklam om detta där den där Peder rider på en plaståsna som för övrigt blev såld för 2400 kr sen. Klas bad mig hålla fast hans armar när den ropades ut bara för att vara helt säker på att det inte skulle ske ett misstag när han kliade sig eller nåt...

Men nu är jag trött. Både fysiskt och psykiskt. Man har inte vaknat ur mardrömmen än.

Kanske skulle vara social mot mina föräldrar en stund..... Nä, de äter ju kräftor!

Det finns vissa låtar som bara sprudlar av ren lycka och som man blir så där glad av varje gång man lyssnar på dem. Summercat är en sån. Och jag blev riktigt glad när jag hörde den innan. Men nu spelas good and bad vilket snarare gör mig lite....sorgsen. Läste kommentaren från pettrowskan innan. Nu är han i London. Och ikväll ska vi säga hej då till Kakan. Sen drar hon också. Jag kommer sakna alla. Jag gör redan det. Men vad deprimerande det här blev helt plötsligt....

Lite positivare ser det ut på Norge-fronten idag. Visst är det konstigt att alla helt plötsligt har energi att tyda norska och ringa samtal som börjar med 0047 när vi bestämt oss för att ta en ledig dag!? Men så är det. Så vi bestämde att det faktiskt fick vara slut med den lediga dagen snart. Därför jag sitter här lite halvklädd och låter håret blöta ner hela tangetbordet. Kanske bara bra med tanke på att jag lyckades spilla lite lim på det för nån dag sen. Och det är förmodligen väldigt tur att jag inte kommer använda den här datorn på länge snart, så jag slipper få skulden för att nåt inte är som det ska. Fast den här datorn har ju iofs inte varit som den ska på ganska länge. Det som gjorde att jag fick hoppa in i duschen tidigare än tänkt var min revolutionerande idé om att googla på orden "norge jobb lager". Plötsligt händer det. Kanske. Men man ska inte ropa hej innan man är över motorvägen! Typ...

Men nu är det dax att sätta fart! Liza är här om 40 minuter och jag måste hinna äta också. Hatar att äta. Det är så jobbigt! Varför kan ingen bara uppfinna ett litet piller eller nåt som mättar magen!

Och till sist, grattis Maria! Nu kommer även du ha chansen att komma hem med en indier och ställa till med bröllop inom något år! Och vem vet, vi kanske får fira den 20e födelsedagen tillsammans också, inte långt mellan kina och indien :p
Lite gammal kanske....?

Nu är jag mitt uppe i att välja ut vilka bal-bilder som ska framkallas... Inte det lättaste när man har 1200 bilder att välja mellan. Det finns tillfällen då man önskar att didgitalkameran aldrig uppfunnits. Jag tyckte hur som helst att jag behövde en paus!

Idag har jag hjälpt min mamma att skaffa en msn. Funderar på att byta bild och skriva nån skum kommentar eller så på den innan jag drar, för hon har ingen aning om hur man gör för att byta. Men det vore kanske till och med för elakt för att vara jag.... Ville döpa henne till MammAnn iallafall men hon tyckte det kändes lite dumt eftersom en av hennes fyra kontakter inte är hennes barn...

För övrigt är jag fruktansvärt inne i min bok., en geishas memoarer, just nu. Vad jag hört så är inte filmen något att hurra för, och jag skulle antagligen tycka att den var ganska usel när jag läst boken också, som jag är ganska så förthust i.... Trots det vet jag inte om jag kan motstå att få titta på alla dessa vackra kimonor som beskrivs i boken. Vilket problem.
Ett annat problem blir kanske att välja film på statoil i Vrigge idag. Men nu är det ju iallafall bara jag och Liza så det kanske kan gå relativt smärtfritt! Sen blir det en tur till Ramkvilla. Och vad jag, Nina och Liza ka syssla med innan dess behöver jag nog inte kommentera.

Nu hade jag tänkt göra en liten fraggelskola men insåg nyss att jag inte riktigt hinner med det....

Alexander vägrade svara igår men vi kanske ska slå oss ihop med en Gustav? Det går sakta och väldigt krokigt framåt....eller bakåt....svårt att säga. Men nu är det nog dax för mig att dumpa det här täcket i sängen och ta på mig något vettigare än ett nattlinne med två ankor som spelar bas...

....står mig så smått upp i halsen just nu. Känns som man levt framför en dator det senaste och kämpat med att förstå denna norska. Men jag ska kanske inte klaga, det är ju inte vietamesiska eller nåt. Men att anmäla sig på manpower.no var inget att leka med! Jag vet knappt vad jag kryssat i att jag kan tänka mig jobba som... Allt är inte vad man tror det är. Att Tore säger att det just nu är väldigt roligt på ica betyder inte att det är jätteskoj...
Och dessutom har jag fått på halsen att ringa en Alexander. Men han verkar inte vilja prata med mig för istället kommer det upp en hurtig norsk kvinna och säger att telefonen inte är påslagen! Kanske har dött helt enkelt. Telefonen då alltså, inte Alexander förhoppningsvis. Får prova om en stund igen. Jag har iallafall bestämt mig för att jag ska hoppa över några led när jag ska berätta hur jag fått hans nummer. "Jo, jag fick det här numret från en kompis morbrors reskompis kompis som visst känner din mamma!" Visst är vi väldigt desperata efter jobb just nu men det behöver kanske inte framgå så tydligt. Gud, nu står det här ännu mer upp i halsen!

Vi var inne i Vetlanda en runda idag också. Ingen rolig upplevelse. Vi var alla ganska mycket på low med anledning av det som jag skrivit alldels för mycket om ovan. Inte ens en kaffe och gårdagens paj fick oss på bättre humör. Sen var vi tvungna att besöka gymnasiet också för att Liza saknade en underskrift på sitt betyg. Ingen rolig upplevelse alls. Det är en massa små människor som intagit vår skola! Allt kändes så fel!
Sen träffade vi på Bengan och då kändes allt mycket bättre förstås. Lika skön som alltid. Och han saknar oss. Vi saknar honom. Och nu ska vi inte prata mer om det heller!

Kunde äntligen passa ihop mina tider med Anna pölen paris tider också så att vi  kunde gå på den där promenaden! Skumt att det ska vara så svårt att träffas när man bor i samma lilla håla. Men det var hur som helst trevligt att prata lite med henne. Synd att det inte händer oftare. Vi funderar på att ta en sväng till jönköping en dag nästa vecka för att hälsa på Maruschka. Inget hon vet om än... Kanske skulle ta till vara på mina sista gratis sms och underrätta henne? Bra idé Emelie!

Och nu är alla mina telefonpapper inskickade och jag ska förhoppningsvis snart ha en helt ny telefon i min hand. Och jag lyckades lösa det där korsordet som kan ge mig ett helt års prenumeration på knep & knåp! Vilken lycka det skulle vara!

Nu känns det lite bättre! Tills jag kom på att jag antagligen borde ringa denna Alexander igen. Är inte Lizas släkt från skåne, visst det är långsökt men han skulle kunna vara därifrån..... Det kanske kan bli ett riktigt trevligt samtal trots allt...

Ännu ett farväl-kalas att stapla på högen. Eller nä förresten, ett på-återseende-kalas säger vi att det är. Eller var. Jag vet knappt vad jag lagt upp för bilder och jag vet inte vad jag kommer skriva....för det är ju lite svårt att veta i förväg. Men jag menar att jag säkert inte efter att jag skrivit klart vet vad jag skrivit heller. Jag är trött. Och nu låter jag bilderna säga sitt om gårdagen.


Kvällens värd och en av mina utrotningshotade vänner. Hmm...det där sista lät inte så bra va? Lät som jag har så få vänner kvar att de är utrotningshotade. Men vad jag menade var att han tillhör det utrotninshotade släktet rödhåriga (och varför har ingen kommit med nåt bättre förslag än lizas rödtott?!). Vi bestämde att om vi båda är ensamma om 40 år så ska vi föra släktet vidare. Men jag vet inte om det är så stor chans att jag skulle kunna sätta några rödhåriga små varelser till livet vid 60 års ålder...


Liza gjorde några tappra försök att trolla bort mig med Petters avskedspresent. Hur skulle han klara sig i London utan ett trollspö?! Nu är jag säker på att det kommer gå finfint!


Elin och Emma! Och om någon tycker att vi alla är väldigt enhetliga vad det gäller vårt val av färg på kläderna, så är det liksom meningen. Fanns klara förbud mot regnbågsfärger!


Maria blev av någon anledning lite förbannad. Det händer ju då och då att man hittar sådana här bilder på Maria i kameran. Är det inte långfingret uppsträckt på ett otrevligt sätt så är det en knytnäve...

Sen följde ett besök på Dang där vissa bjöds på gratis drinkar och andra sjöng karaoke till nån äcklig carola-låt. Jag tillhörde inte någon av de kategorierna....


Petter bjöd även på efterfest och här har den kommit så långt att det är dax för första avskedet. Hej då Lillan!


Ännu en anledning till att jag vet att det kommer gå finfint för killen!


Är det bara jag som tycker att Ninas hand ser väldigt manlig ut?


Framåt halv fyra däckade vår chaufför och vi förstod att resan hem kunde bli mindre spännande om vi inte drog oss hemmåt inom en snar framtid.
Och när man bor så långt bort som en mil från världens ände (som för övrigt är Rörvik) så kommer man ändå inte i säng förrens halv fem. Och då är man inte jättesugen på att åka till Jönköping och äta middag med hela familjen på Mäster Gudmunds Källare när man vaknar några timmar senare. Men det var jag nog inte ensam om. Det fanns en anledning till varför alla vid vårt bord ville ha vanligt kranvatten till maten...

Undrar om det regnar fortfarande... I så fall vill jag gå ut. Sen borde jag nog sova, för jag har fått strikta order om att befinna mig i Vrigstad klockan elva imorgon. Och jag har en känsla av att jag behöver en del sömn.

Tur att jag skrev mailet till min gamla lärare innan jag började blogga. Annars vet ingen vad det stått i det sen.

Men innan jag avslutar det här inlägget:


Sist lärde vi oss fragglarnas namn, iallafall på själva huvudpersonerna i serien. Idag ska vi lära oss lite om vart de här små varelserna lever! De bor nämligen på ett ställe som kallas fraggelberget. Det är deras lilla värld, men det finns en plats som de kallar för yttre rymden. Och yttre rymden, det är den värld som vi lever i. Fragglarna kan ta sig ut i männiksornas värld genom ett hål i väggen hos en uppfinnare som heter Doc. Men det är inte bara att vandra ut, för Doc har nämligen en hund vid namn Sprocket, och det är förstås som ett väldigt stort monster för de små fragglarna. Doc känner dock inte till att de små varelserna existerar. Det finns en annan plats också som ligger utanför fraggelberget. Där bor gorgerna, en familj konstiga stora saker som odlar rädisor. De är inte heller direkt kompisar med fragglarna eftersom de äter upp rädisorna. Här finns även den allvetande skräphögen, som är precis vad hon heter....

Doc och Sprocket, skräphögen och gorgerna

Det var allt för idag!