småstadstankar

....står mig så smått upp i halsen just nu. Känns som man levt framför en dator det senaste och kämpat med att förstå denna norska. Men jag ska kanske inte klaga, det är ju inte vietamesiska eller nåt. Men att anmäla sig på manpower.no var inget att leka med! Jag vet knappt vad jag kryssat i att jag kan tänka mig jobba som... Allt är inte vad man tror det är. Att Tore säger att det just nu är väldigt roligt på ica betyder inte att det är jätteskoj...
Och dessutom har jag fått på halsen att ringa en Alexander. Men han verkar inte vilja prata med mig för istället kommer det upp en hurtig norsk kvinna och säger att telefonen inte är påslagen! Kanske har dött helt enkelt. Telefonen då alltså, inte Alexander förhoppningsvis. Får prova om en stund igen. Jag har iallafall bestämt mig för att jag ska hoppa över några led när jag ska berätta hur jag fått hans nummer. "Jo, jag fick det här numret från en kompis morbrors reskompis kompis som visst känner din mamma!" Visst är vi väldigt desperata efter jobb just nu men det behöver kanske inte framgå så tydligt. Gud, nu står det här ännu mer upp i halsen!

Vi var inne i Vetlanda en runda idag också. Ingen rolig upplevelse. Vi var alla ganska mycket på low med anledning av det som jag skrivit alldels för mycket om ovan. Inte ens en kaffe och gårdagens paj fick oss på bättre humör. Sen var vi tvungna att besöka gymnasiet också för att Liza saknade en underskrift på sitt betyg. Ingen rolig upplevelse alls. Det är en massa små människor som intagit vår skola! Allt kändes så fel!
Sen träffade vi på Bengan och då kändes allt mycket bättre förstås. Lika skön som alltid. Och han saknar oss. Vi saknar honom. Och nu ska vi inte prata mer om det heller!

Kunde äntligen passa ihop mina tider med Anna pölen paris tider också så att vi  kunde gå på den där promenaden! Skumt att det ska vara så svårt att träffas när man bor i samma lilla håla. Men det var hur som helst trevligt att prata lite med henne. Synd att det inte händer oftare. Vi funderar på att ta en sväng till jönköping en dag nästa vecka för att hälsa på Maruschka. Inget hon vet om än... Kanske skulle ta till vara på mina sista gratis sms och underrätta henne? Bra idé Emelie!

Och nu är alla mina telefonpapper inskickade och jag ska förhoppningsvis snart ha en helt ny telefon i min hand. Och jag lyckades lösa det där korsordet som kan ge mig ett helt års prenumeration på knep & knåp! Vilken lycka det skulle vara!

Nu känns det lite bättre! Tills jag kom på att jag antagligen borde ringa denna Alexander igen. Är inte Lizas släkt från skåne, visst det är långsökt men han skulle kunna vara därifrån..... Det kanske kan bli ett riktigt trevligt samtal trots allt...