småstadstankar

Ännu ett farväl-kalas att stapla på högen. Eller nä förresten, ett på-återseende-kalas säger vi att det är. Eller var. Jag vet knappt vad jag lagt upp för bilder och jag vet inte vad jag kommer skriva....för det är ju lite svårt att veta i förväg. Men jag menar att jag säkert inte efter att jag skrivit klart vet vad jag skrivit heller. Jag är trött. Och nu låter jag bilderna säga sitt om gårdagen.


Kvällens värd och en av mina utrotningshotade vänner. Hmm...det där sista lät inte så bra va? Lät som jag har så få vänner kvar att de är utrotningshotade. Men vad jag menade var att han tillhör det utrotninshotade släktet rödhåriga (och varför har ingen kommit med nåt bättre förslag än lizas rödtott?!). Vi bestämde att om vi båda är ensamma om 40 år så ska vi föra släktet vidare. Men jag vet inte om det är så stor chans att jag skulle kunna sätta några rödhåriga små varelser till livet vid 60 års ålder...


Liza gjorde några tappra försök att trolla bort mig med Petters avskedspresent. Hur skulle han klara sig i London utan ett trollspö?! Nu är jag säker på att det kommer gå finfint!


Elin och Emma! Och om någon tycker att vi alla är väldigt enhetliga vad det gäller vårt val av färg på kläderna, så är det liksom meningen. Fanns klara förbud mot regnbågsfärger!


Maria blev av någon anledning lite förbannad. Det händer ju då och då att man hittar sådana här bilder på Maria i kameran. Är det inte långfingret uppsträckt på ett otrevligt sätt så är det en knytnäve...

Sen följde ett besök på Dang där vissa bjöds på gratis drinkar och andra sjöng karaoke till nån äcklig carola-låt. Jag tillhörde inte någon av de kategorierna....


Petter bjöd även på efterfest och här har den kommit så långt att det är dax för första avskedet. Hej då Lillan!


Ännu en anledning till att jag vet att det kommer gå finfint för killen!


Är det bara jag som tycker att Ninas hand ser väldigt manlig ut?


Framåt halv fyra däckade vår chaufför och vi förstod att resan hem kunde bli mindre spännande om vi inte drog oss hemmåt inom en snar framtid.
Och när man bor så långt bort som en mil från världens ände (som för övrigt är Rörvik) så kommer man ändå inte i säng förrens halv fem. Och då är man inte jättesugen på att åka till Jönköping och äta middag med hela familjen på Mäster Gudmunds Källare när man vaknar några timmar senare. Men det var jag nog inte ensam om. Det fanns en anledning till varför alla vid vårt bord ville ha vanligt kranvatten till maten...

Undrar om det regnar fortfarande... I så fall vill jag gå ut. Sen borde jag nog sova, för jag har fått strikta order om att befinna mig i Vrigstad klockan elva imorgon. Och jag har en känsla av att jag behöver en del sömn.

Tur att jag skrev mailet till min gamla lärare innan jag började blogga. Annars vet ingen vad det stått i det sen.

Men innan jag avslutar det här inlägget:


Sist lärde vi oss fragglarnas namn, iallafall på själva huvudpersonerna i serien. Idag ska vi lära oss lite om vart de här små varelserna lever! De bor nämligen på ett ställe som kallas fraggelberget. Det är deras lilla värld, men det finns en plats som de kallar för yttre rymden. Och yttre rymden, det är den värld som vi lever i. Fragglarna kan ta sig ut i männiksornas värld genom ett hål i väggen hos en uppfinnare som heter Doc. Men det är inte bara att vandra ut, för Doc har nämligen en hund vid namn Sprocket, och det är förstås som ett väldigt stort monster för de små fragglarna. Doc känner dock inte till att de små varelserna existerar. Det finns en annan plats också som ligger utanför fraggelberget. Där bor gorgerna, en familj konstiga stora saker som odlar rädisor. De är inte heller direkt kompisar med fragglarna eftersom de äter upp rädisorna. Här finns även den allvetande skräphögen, som är precis vad hon heter....

Doc och Sprocket, skräphögen och gorgerna

Det var allt för idag!