småstadstankar

Dagen började kanske inte toppen... Fick en dödsannons serverad till frukost. Det känns bara allmänt konstigt med en dödsannons som det står 1988 i. Det ska liksom inte kunna va så.
Men sen kom Marit till min räddning (har visst varit dålig på att byta skivor sen igår....)

'Cause this is the year, this is
The year it all will happen
It's finally here, I have been waiting
all my life
So put on your coat, it's
Time to go, it's time
For take-off
I think I can say without a doubt
This year is mine

Jag lever fortfarande! Det är faktiskt dax att göra nåt av sitt liv. Spelar inte så stor roll hur allt blir känner jag, bara det blir något annat än det här! Så trött på det nu. Och regnmolnen över våra små möten börjar faktiskt försvinna så smått. Inte strålande solsken precis men det regnar iallafall inte! Vi drar väl på tisdag nu. Sover på diverse soffor och söker jobb hela dagarna och går på lägenhetsvisningar hela kvällarna.... Ungefär så ser vår plan ut.

Men nu måste jag åka ner till min farmor för att ta kort på hennes lilja och sen måste jag tanka bilen och åka tillbaka hit en runda efetrsom min mamma begärt att jag ska vara hemma en stund under hennes rast och sen vidare mot vrigge och landsbro!
Jag börjar faktiskt bli riktigt taggad för att jobba idag!