mellanrummet

Igår var jag på bröllop. För första gången i mitt liv. Intressant. Var Oskar, min mammas barndomsväns son, som gifte sig. Vi hängde rätt mycket när vi var små. När han och hans familj hälsade på sin mormor här i Stockaryd om somrarna. Och så har vi alltid setts på kräftskiva en gång om året. Men det har blivit lite dåligt med det de senaste åren. Jag och Anna, hans syster, har väl hållt kontakten lite bättre.. De bor alltså i Karlskoga så därför är det inte bara att åka över sådär.. Men nu träffade han en tjej från Aneby-trakten och när de skulle gifta sig där så kände vi att det kunde vara rätt kul att se. Och det var det. Kul att träffa hela familjen Palmér igen. Samtidigt lite sorgligt. Vem vet när jag ser dem igen? Vem vet OM jag ser dem igen? Jättekonstig känsla...
Men de var glada och så söta så!


Och inatt åker hon, min rosenknopp. Och kvar blir jag, hennes taggiga stjälk. Det känns hårt. Men samtidigt blir man mer sporrad att dra själv, så fort det bara går. Och det handlar förmodligen inte om så mycket mer än ett halvår... Om hon inte gör som sin moder som sagt. Men det är lång tid när man knappt varit ifrån varandra längre än en vecka på fyra år snart. Jag kommer sakna henne vääääldigt mycket. Men förhoppningsvis kommer jag ha en hel del att tänka på själv...
Men ha det bra Nina, eller det vet jag att du kommer ha det. Lyssna på skivan och dansa till våra danslåtar. Jag kommer säkert känna det på mig när du gör det, och då lovar jag att dansa med dig, vart jag än är i världen. Och glöm inte min spion, eller my little pony-affishen! Gör inget jag inte skulle gjort (vilket skämt! haha). Ta hand om dig. Du är ändå alltid min favorit!