småstadstankar

Jag cyklar så snällt genom mitt lilla samhälle i skymningen för att hälsa på mina farföräldrar. Jag hör några barnröster en bit bort och när jag passerat dem är det en av dem som skriker efter mig... Vad han skriker? Jo, "Hej på dej gamla kärring!" Jag hamnade så smått i chocktillstånd. Ser jag så gammal ut?! Visst, jag cyklade på farmors gamla damcykel och min bruna kappa ser väl ut som den är hämtad från krigstiden ungefär, men ändå!! När jag var liten (för sådär två år sen alltså...) skulle jag aldrig ha skrikit så, även om det var en gammal tant som cyklade förbi. Känns som barn bara blir sämre och sämre uppfostrade...gasch! Nu låter jag ju faktiskt som en gammal kärring! Bäst att sluta...