småstadstankar

...att visa att jag lever och så....

Borde väl blogga om helgen, och jag borde läsa mina vänners bloggar om den....men det får vänta tills imorgon. För jag är verkligen heeeelt död! Första lektionen tittade vi på film....och visst, knark är alltid intressant men jag kunde inte hålla mig vaken! Ninas axel var förvisso ganska benig...men det spelade ingen roll! Kände mej nästan lite knarkad själv. Såg visst ut som en också när jag spärrade upp ögonen och försökte hålla mig vaken.... Och det har varit en väldigt jobbig dag. Jobbat med projektrapporten i några timmar och sen var det bara hem och iväg igen för att jobba ikväll. Men det har väl gått fint... Och det var så skönt ute nu när jag åkte hem. Kände förstås inte så mycket av det i bilen men det lilla biten jag gick ute... Syntes väldigt väl på den lättklädda barbien som satt på el-skåpet också. Måste varit en av grannarnas barn som lämnat den där åt sitt öde. Kanske var det hon som högt frågade "Vem var det?" när jag gick förbi idag.... Förmodligen...

Men nu har jag brännt Lizas skiva, och hon har lovar att hämta mej för att få den så fort som möjligt imorgon. Och så länge hon inte tvingar mej att prata gotländska hela dan imån så är allt ok. Men det är jäkligt tråkigt att vara tillbaka...alltid samma känsla... Och förresten tycker jag det är rätt kul att prata gotländska...men jag är så kass på det!

Nu känner jag att jag börjar se ut som en knarkare igen...ett säkert tecken på att sömnen är i antågande...